Bloggfenomenet

Jag slutar inte att förvånas över antalet bloggar som finns därute i cyberspace. Man kan ju verkligen hitta allt! Bloggberoende som jag är läser jag ganska många per dag och ibland halkar jag in på nya. Idag roade jag mig med fjortisbloggar. Hur ser de ut egentligen? Vitblont hår och bajsbruna i ansiktet med idomin på läpparna. En påstod till och med att hon "inte tycker om mat och att äta" och därför har en "killerbody". Lilla vän, ätstörning kallas det. Har faktiskt hittat anorexiabloggar någon gång vilket var mycket obehagligt. Jag förvånas, chockas och dras längre in i de bloggberoendes värld.

Åh vad roligt med kommentarer!

Tänkte bara säga det eftersom jag hade missat några stycken.


Bra med té

Gissa om jag blev glad när min tandläkare sa att det är bra för tänderna att dricka té. Tydligen innehåller té fluor (eftersom det är en mineral) och stärker därför de små vita. Dags att sätta på vattenkokaren kanske?



Dumma tankar

Ibland är det riktigt skrämmande att upptäcka vilka fördomar man har. Har kommit på mig själv med att bli besviken när jag ska träna och ser att ledaren inte är särskilt fit, snarare jätterund. Jösses, tänker jag och börjar slarvgympa tills jag upptäcker att hon (det är ju oftast en hon) egentligen är supertränad!  Då får jag dels dåligt samvete för mina elaka tankar och dels ångest för att jag inte orkar hålla hennes tempo. Note to myself: don't judge a book by its cover.

Jag var i New York City inatt

Jag har aldrig varit den som drömmer och än mindre kommer ihåg vad de handlade om. På senare tid, kanske pga av stress, har det börjat hända oftare och oftare. Inatt var det som vanligt väldigt konstigt. Drömde att jag var i New York med pappa och att han ville inte göra någonting vilket var otroligt irriterande. Pappa är ju sån som älskar att resa och jag förstod inte varför han inte ville göra något när jag sa: men Ground Zero då? Eller Rockefeller Center? Till slut hamnade vi på väg upp i något torn som de håll på att göra om. Då kom det fyra killar klädda i tjejkläder, tydligen utklädda till modebloggare (!). De bara tittade på mig och skrattade: Fy fan, vi som trodde att vi skulle slippa äckliga typer som du i New York. Då tittar jag ner på mig själv och ser att jag är klädd i Kenzas kläder! Och så tänker jag "Ingen ska få trampa på mig" och jag kastar ur mig " Men titta på er själva, är det inte töntigare att klä ut sig som det och gå runt med det. Om ni inte gillar att läsa bloggarna, varför gör ni det då?". Sedan tittar jag närmare på två av dem och säger "Hahaha, ni ser ju helt juliga ut" varpå jag börja sjunga "Nu tändas tuseeeen juleljus på jooorden mörka rund" för att mobba dem. Då gömmer de sig bakom en gardin som är ganska genomskinlig vilket gör att man ser de ändå. Och där slutar drömmen.


Es que no sabes lo que tú me haces sentir

....que no hay momento que yo pueda estar sin ti. Te amo Pierre.

Ibland undrar jag

varför det heter "att skaffa pojkvän/flickvän". Har tänkt lite på det i samband med att flera kompisar nuförtiden har gjort det. Det är ju inte som att det är världens lättaste sak att "skaffa det". Det är ju en komplicerad process, lång eller kort, men hur som helst en process. Dessutom låter det som att man bara har gått in på närmsta Ica och handlat sig en kille utan att denne har varit med och bestämt någonting. Verkligen konstigt.

Du är den finaste i världen

PIERRE ♥

Australia

Såg precis "Australia" med Pierre. Bara ett halvår efter alla andra...men det gör inget....den var skitbra!! Innehåller ju allt; spänning, kärlek, aboriginer.... Vi älskade den. Ett måste om ni inte har sett den.


Tagning ett

Då var man igång med bloggandet igen! Känns bra. Har på senare tid blivit lite av en bloggoholic och börjat sakna bloggandet. Det var nog ca 2 år sen sen sist och då var det ju bara en stängd blogg för mina närmaste. Andra puckar blir det nu. Tjohej.


Nyare inlägg
RSS 2.0