Idag har jag varit på bio och sett den nya Harry Potter-filmen. Riktigt bra tycker jag faktiskt. Mycket roligare än de första, alla karaktärer har blivit mer "witty". Visserligen är ju vissa delar riktigt hemska också (tycker att Harry Potter-filmerna blir läskigare och läskigare), men det ökar ju bara på spänningen. Humor och action i en bra kombination med andra ord. Kan tänka mig att se om den i helgen om vi lyckas klämma in det i planeringen med baby.

Har väl aldrig riktigt varit särskilt intresserad av denna filmserie, men efter att både igår och idag blivit "tvingad" till att se det så måste jag säga att det är riktigt spännande! Den senaste filmen om Wolverines bakgrund är verkligen actionspäckad. Pierre är så söt också som var tvungen att springa iväg innan filmen började för att leta upp sina gamla plastgubbar föreställande Wolverine och dennes bror. De skulle visst också se filmen!

Smörfilmen vi såg i måndags var Dirty Dancing. Vilken nostalgi! Fortfarande lika underhållandet även om jag skäms ihjäl ibland å deras vägnar. Tänkte också på att det är ganska roligt, men att modet i filmen är mycket det mode som gäller  nu, exempelvis de vita tygskorna.

I helgen såg vi "Dumpa honom" som filmen heter på svenska. Helt ok eftersom man fick vad man kan förvänta sig av en chickflick; pinsamheter, tårar och kärlek. Kände igen mig lite från hur jag vad innan Pierre kom in i bilden...det vill säga ganska så naiv. Trevligt, trevligt.

I helgen kom det fram att Pierre varken hade sett 'The Sound of Music', 'Wizard of Oz' eller 'Mary Poppins' och eftersom vi efter Valborg och allt inte hade fått så mycket mystid tillsammans slog vi till på alla tre. Vet inte hur många gånger jag har sett dessa filmer, särskilt Sound of Music (Poppins gillar jag inte särskilt mycket) så det var verkligen en nostalgitripp. Mina framtida barn ska minsann också få växa upp med dessa.

Såg "The Wrestler" med Mickey Rourke för ett par helger sen och blev faktiskt lite besviken. Tänkte att det kunde vara kul eftersom jag ändå har träffat på honom en gång i London. Njaaa, vet inte om det blev värre av mina höga förväntningar eller om filmen faktiskt inte är så fantastisk som alla säger. Jag tyckte att den var rörande på vissa ställen, men att den mest bara var tragisk. Vadå come-back? Jag tyckte aldrig att han gjorde come-back. Jag förstår att Mickey Rourke blev oscarsnominerad för hans prestation var ju fantastisk. Själva filmen kan jag dock inte prisa, tror nog att det blir enda och sista gången jag ser den.