Ibland är det riktigt skrämmande att upptäcka vilka fördomar man har. Har kommit på mig själv med att bli besviken när jag ska träna och ser att ledaren inte är särskilt fit, snarare jätterund. Jösses, tänker jag och börjar slarvgympa tills jag upptäcker att hon (det är ju oftast en hon) egentligen är supertränad!  Då får jag dels dåligt samvete för mina elaka tankar och dels ångest för att jag inte orkar hålla hennes tempo. Note to myself: don't judge a book by its cover.