Idag har det varit en dag full av nostalgi. Jag har fått tid att tänka en hel del på mitt första år i Uppsala. Medan jag vandrade ner från Engelska parken till Stora torget idag tänkte jag på hur dessa tre Uppsala-år verkligen har sett olika ut. Första året var utbytesåret, andra året språkvetaråret och tredje blev nyakärleksåret.

Det var otroligt kul att träffa Emelie idag. Hon var ju min allra första Uppsalavän och det är skönt att få träffa någon som varit med från början. Tänka sig att hon var min enda vän på ekonomprogrammet. Och vilken vän! Tiden går så fort när man har roligt. På tal om roligt ringde min kompis Aoife från Irland nyss. Träffade henne andra terminen i Uppsala och idag är hon en av mina allra bästa vänner. Spelar ingen roll att vi inte har setts på ett år för hon är samma underbara människa som alltid. Man kan säga vad man vill, men hon finns kvar.

Nostalgi var det ja. Vet inte riktigt om jag saknar dessa år, men jag känner ändå lite vemod när jag tänker på tiden som aldrig kommer tillbaka. Det är så intressant att man går igenom olika etapper. Har verkligen älskat Uppsalaåren (och fler blir det ju eftersom jag har tre år kvar till examen), men önskar ibland att man kunde vrida tillbaka och uppleva en viss fest, en viss fika, eller en viss resa.

Nostalgi kan dock vara lite farligt. Det är lätt att gräva ner sig i det och glömma bort var man befinner sig nu. I mitt fall är jag precis där jag vill vara. Här och nu.