Igår när jag skulle cykla hem från träningen blev jag så rädd att hjärtat höll på att stanna. Lugnt och sansat cyklade jag igenom Studentvägen där det finns en lekplats och tänkte faktiskt "Nu ska jag cykla sakta ifall något barn springer förbi". Det var knappt så att jag hann slå bort tanken och ur en buske kommer det en liten kille, inte längre än att han nådde upp till mitt knä och springer ut mitt framför cykeln. Jag tvärnitar och lyckas precis missa honom. Helt chockad och hyperventilerandes tittar jag på hans mamma som inte gör någon ansats till att ta hand om sin unge. Jag utbrister "herregud" och cyklar därifrån, både rädd och arg på samma gång. Om jag inte hade varit uppmärksam hade nog den lille inte funnits här idag. Jag är helt säker på att min tyngd skulle ha krossat honom. Snacka om obehagligt! Tankarna går direkt till novellen "Att döda ett barn". Läskigt värre.