Nu har jag gått och blivit Stockholmare. Eller bara under veckorna i alla fall. På helgerna lär jag väl vara lite alltmöjligt; Linkanbo, smålänning, Uppsalabo m.m. Kändes ganska konstigt att säga hejdå till vårt fina hem, men man får ju tänka att man kommer tillbaka snart och då känns det hela lite lättare. Jobbigt var det ju såklart också att säga hejdå till älskling men vi ses ju om fyra dar så behöver nog inte gråta ihjäl mig för den saken. Kommer dock att sakna att få ligga i hans varma famn varje kväll. Förstår verkligen inte hur folk orkar ha distansförhållanden. Jag skulle aldrig klara av det. Det skulle kännas som att ha ett halvt förhållande för mig. Man måste nog vara väldigt stark om man ska klara av något sånt. Fyra dar för mig känns tillräckligt långt. Å andra sidan är ju Pierre och jag sambo och har varit det så länge nu, så det är väl bara naturligt att man helst vill dela mestadels av sin vardag. Håhajaja. Börjar sommarjobba imorn bitti klockan sju så jag ska nog sova strax. Måste bunkra upp med energi för att klippa gräset, rensa rabatter och så där. Godnatt!