Mitt musiklyssnande är verkligen olika från dag till dag. Är inte särskilt bunden till nån genre när det gäller sånt jag gillar så det blir alltid en hejvild blandning. I höstas hade jag exempelvis en Joshua Radin-period, en tangoperiod, en Sinatraperiod o.s.v. Har lite svårt för indie även om sånt också strömmar ur mina högtalare. Det blir ofta alldeles för pretto när folk ska lyssna på band med folk som spelar 'alternativa' instrument, typ orgel, och ylar fram nånting fast de inte kan sjunga. Det finns ju en anledning till varför de inte är särskilt kända... Är banden bra blir de ändå omtalade förr eller senare. Som till exempel popdängan "I'm yours" med Jason Mraz som Stina visade mig lagom till att jag flyttade hemifrån hösten 2006. Den var tydligen superpoppis bland Stockholmsfjortisarna då och det var ju inte särskilt förvånande när den blev en radiohit två år senare. Pierre är duktig på hitta fin musik så jag litar på att han leder mig rätt och inte till alla konstiga bläääband.

Hur som helst har jag idag spelat ACDC, Led Zeppelin och Guns n' Roses på högsta volym. Riffen är ju helt fantastiska vilket jag hade glömt. Det var nog kanske ett år sen jag hade en liknande period. Love, love, love.

Guns n' Roses - Sweet child o'mine